Presentation
Det är här jag får chansen att skrika ut lite strunt om mig själv. Jag gör ett litet försök och hoppas att det räcker för att du skall få en bild av vem jag är. Det är aldrig lätt att skriva en presentation, så är det något annat du är nyfiken på så är det fritt fram att fråga.
- Namn: Åsa Hellman
- Född: 2 dec 1988 (19 år)
- Bor: Lindome, söder om Göteborg
- Familj: Föräldrarna, syster Matilda och pojkvän Christian
- Sysselsättning: Webbdesigner på en byrå i Göteborg
- Musik: Evanescence, Foo Fighters, Seether, Creed, Papa Roach, Jimmy Eat World, Sahara Hotnights, Within Temptation, Nightwish, Millencolin, Gavin DeGraw, The Sounds, The Used, Bullet for my Valentine, Takida, Stone Sour, CKY, In flames, Sonic Syndicate, The 69 Eyes, Engel m.fl.
Intressen
Webbdesign och hemsidor har länge varit ett stort intresse, något som numera övergått till jobb. Nyfikenheten väcktes redan i mellanstadiet, då jag kom i kontakt med internet för första gången. Sedan dess har det rullat på, mycket tack vare min envishet och mottot "kan själv". Genom att testa, läsa och se kan man lära sig otroligt mycket. Något som är roligt med detta är att det alltid finns något nytt att lära sig - än finns det mycket kvar att lära! Jag skulle bland annat vilja lära mig använda php bättre.
Fotografen i mig väcktes i mig för många år sedan, då jag köpte min första kamera. Det var dock först när jag började fota digitalt som intresset vaknade på allvar. Sedan dess har jag bland annat hunnit med tre år på medielinjen för att lära mig mer (valet föll på en grafisk inriktning i slutändan). När tid och tillfälle ges tar jag med mig kameran och utforskar omgivningarna. Med kameran i handen känner jag mig som mest kreativ.
Jag har också alltid haft ett stort hästintresse, och därmed spenderat många timmar i stallet med åren. Intresset är dock inte lika stort som tidigare, då jag var närmast fanatisk. Från att ha varit hästägare och åkt till stallet varje dag har jag sedan varit medryttare på två islandshästar en gång i veckan. Nu rider jag dock inte lika regelbundet som tidigare eftersom tiden och orken inte riktigt räcker till. Det händer dock att jag hoppar in som reserv på någon lektion emellanåt eller håller i en och annan uteritt. Det sägs ju för övrigt att man skall ramla av hundra gånger innan man kan anse sig själv vara en bra ryttare. Jag har inte nått riktigt dit ännu, men visst har det blivit några fall med tiden. En ridtur slutade med en spricka i foten och kryckor i två isiga vintermånader, men det är en annan historia.